Mina hundarLYSSA. Mattes prinsessa. Du söta rara kloka tös. Inte den som hörs eller syns mest, en mysig tjej som inte vill något hellre än att få vara nära och bli klappad. Vilket hon tydligt visar genom att lägga en tass i knät på den utvalde. Lugn och tyst generellt, men vänta du bara tills hon får sträcka ut i skog och mark – då går de undan och hon får utlopp för sitt gälla skall. Lyssa och jag tränar en del agility, NoseWork och utbildar oss till socialt tjänstehundsekipage.
ERIS. Osämjans gudinna. Som jag älskar denna hund, och som jag blir gråhårig av henne. Eris är en pigg, lekfull och färgstark tjej. Hon har en osäkerhet inför hundar med sig från att ha blivit skrämd när hon var valp, vilket ger mig något att jobba mycket med. För mig är det av största vikt att hon mår bra både fysiskt och psykiskt, därför är det mitt ansvar att bygga upp hennes trygghet och tilltro till omgivningen – ett steg i taget. Det handlar inte bara om beteenden som uttrycks, utan snarare främst de känslor som ligger bakom. Eris har fått mig att vilja fördjupa mig än mer inom rädsla hos hund, orsaker bakom liksom hur vi kan bygga upp mod, självförtroende och känsla av kontroll hos hundar.
HECTOR. Min skånska hjälte, ett yrväder med den vänligaste av själar. Född i maj 2015, och av rasen med den omdiskuterade bakgrunden, Nova Scotia suck tolling retriever. En retriever men ändå inte. Det är oerhört lärorikt att leva med Hector, en hund som på många sätt är enkel och okomplicerad, men samtidigt väldigt känslig och uppbunden. Han får mig att bli påmind om det fascinerande med hund, att de kommer med en personlighet men att omständigheterna också påverkat honom. En individ blir något i relation till omgivningen, och en själv. Miljön och andra individer påverkar den grundpersonlighet som finns.
Då jag skaffade Hector var jag väldigt uppriven och i djup sorg efter Trojas bortgång. Jag var överbeskyddande och orolig för honom, vilket bidrog till att jag knöt upp honom väldigt till mig. Dessutom bodde vi på olika ställen under hans första år, där jag kom att representera den enda fasta punkten i tillvaron. Således en viktig komponent. Vi blev beroende av varandra, på gott och ont.
Hector är utbildad inom blodspår, fågelrapportering och NoseWork. För tillfället tränar vi en del agility och ID-sök med förhoppning om att ge oss ut på riktiga sök, då det tycks passa Hector och hans flitiga nos utmärkt.
TROJA. Ljuvliga boxer, som i 7 år gav mig gråa hårstrån och förgyllde mitt liv. Min första största kärlek. Min inspiration och anledningen till att jag utbildade mig inom hund. Erfarenhet av flertalet hundsporter, med en särskild kärlek till blodspår, och en särskild fallenhet för arbete med elever i skolan.
